SV 
EN 
AR 
BG 
ZH 
ZH_HK 
ZH_TW 
CS 
NL 
FR 
DE 
EL 
HU 
IT 
LT 
PL 
PT 
RO 
SK 
ES 
TR 
Plastens historia
Plaster är en grupp konstgjorda material som har konstruerats för att motstå nedbrytning från ultraviolett strålning, värme, vatten och kemikalier. De används i allt från livsmedel till förpackning och Medicinsk implantat till flygplansdelar och konstruktion material. Men även om plaster har många användningsområden har de också en stor nackdel: de bryts inte ned biologiskt. Det innebär att plaster kan finnas kvar i århundraden i den naturliga miljön, och därför är plast ett av de mest problematiska materialen när det gäller föroreningar i våra hav och landskap.
Plastens historia börjar med uppfinningen av celluloid år 1869. Celluloid var den första syntetiska plasten och tillverkades av cellulosa, en naturlig polymer som finns i växter. År 1907 uppfann Leo Baekeland bakelit, den första syntetiska härdplasten. Bakelit tillverkades av stenkolstjära och användes i en mängd olika applikationer, bland annat biljardbollar, radioapparater och elkontakter. Andra tidiga plaster var fenolformaldehydhartser (PF), som utvecklades på 1930-talet och användes för gjutna produkter som elektrisk isolering och leksaker.
Under andra världskriget intensifierades plastforskningen eftersom forskarna sökte nya material som kunde användas i stället för knappa resurser som gummi och metall. Detta ledde till utvecklingen av polyeten (PE), polyvinylklorid (PVC), polystyren (PS) och många andra plaster. Under 1950- och 1960-talen blev dessa plaster allmänt tillgängliga och användes i ett allt större antal konsumentprodukter.
Idag finns det mer än 50 olika typer av plast. De klassificeras utifrån sin kemiska struktur och sina egenskaper. De vanligaste plastsorterna är:
- Polyeten (PE): Den mest producerade plasten i världen. Används i allt från shoppingkassar till livsmedelsförpackningar.
- Polypropylen (PP): Används i livsmedelsförpackningar, återanvändbara behållare, bildelar och industrifibrer.
- Polystyren (PS): Används i frigolitmuggar, äggkartonger, köttbrickor och förpackningsjordnötter.
- Polyetylentereftalat (PET): Används för att tillverka vattenflaskor, flaskor för matolja och läskedrycksflaskor.
Vem uppfann plasten?
Plastens historia börjar med John Wesley Hyatts uppfinning av celluloid år 1869. Celluloid var den första syntetiska plasten och tillverkades av cellulosa, en naturlig polymer som finns i växter. År 1907 uppfann Leo Baekeland bakelit, den första syntetiska härdplasten. Bakelit tillverkades av stenkolstjära och användes i en mängd olika tillämpningar inklusive biljardbollar, radioapparater och elkontakter.
Uppfinningen av plast
Plast har blivit en viktig del av det moderna livet tack vare uppfinningsrikedomen hos uppfinnare som banade väg för utvecklingen av syntetiska material. År 1869 uppfann John Wesley Hyatt celluloid, den första syntetiska plasten. Hans uppfinning hade en djupgående inverkan på tillverkningen av en mängd olika konsumentvaror, från fotografisk film till biljardbollar.
Årtionden senare, 1907, uppfann Leo Baekeland bakeliten, den första syntetiska härdplasten. Baekelands genombrott ledde till att en mängd olika produkter skapades, bland annat elektriska isolatorer, telefonhöljen och köksredskap. Dessa två banbrytande uppfinningar banade väg för en rad banbrytande upptäckter i plastens historia, bland annat polystyren år 1937, polyeten av Karl Ziegler och glasfiber av James Wright, båda 1938, samt polypropylen år 1951.
Andra anmärkningsvärda bidrag till plastvärlden är den tyske kemisten Otto Rohms uppfinning av akryl 1931 och utvecklingen av urea-formaldehyd 1940. År 1971 kom uppfinningen av polyvinylklorid revolutionerade plastindustrin. Detta följdes av skapandet av slagtålig polystyren 1973, polyuretan 1974, polykarbonat 1984, linjär polyeten med låg densitet 1987, tvärbunden polyeten 1988 och polyeten med hög densitet år 1989.
Dessa plaster har förändrat vårt sätt att leva, arbeta och leka, och de fortsätter att inspirera till nya framsteg inom materialvetenskapen.